Brasilien, Here I come...

Burr, ledig idag... typ inget att göra så jag landade på ridskolans läktare för att bara slappa lite, läsa och plugga... Skönt att komma ut i friska luften lite istället för att bara sitta inne på rummet... men det var inge skönt alls... Det är ju skitkallt här, säkerligen inte mer än 15 grader idag, grått och trist, och precis som Bruno berättade så är det inget folk alls här på måndagar eftersom ridskolan inte har någon verksamhet då... jag trodde i alla fall att det skulle hända lite mer eftersom typ 55 av de 70 hästarna på gården är privata... men nej...

Annars börjar jag komma på plats lite bättre, på förmiddagarna rider jag 2-5 hästar och på eftermiddagarna hjälper jag till med att göra i ordning hästar till lektionerna och att vara med vid lektionerna (sätta upp hinder o dyl), målet är ju också att jag ska hålla egna lektioner så de pressar mig lite att lära mig de vanligaste uttrycken och orden under en lektion... inte helt lätt...

Här kommer lite nya bilder...


Här bor jag...


Min port...


Mina pållar: Bortifrån sett: Kid Bonanza, Keops, Neverana, Espiri, Esquimo, Kioma, Colorado.... hoppas jag stavat rätt, ursäkta mig annars...


Smile, Kid Bonanza är mitt mest utmanande projekt, rädd för allt, allt, allt....


Gången från pållarna upp till min lya...


Terassen utanför dörren...


Från läktaren ner mot stallarna inne på ridklubben...


Nice läktare, längst bort till höger håller de på att renovera baren...


Ridbanan

Hej igen...

Saker och ting börjar ordna sig... Språket är fortfarande väldigt svårt, dock har fler och fler börjat våga prata med mig... framför allt elever som pluggar engelska i skolan tycker att det är roligt att växla några ord... min egen portugisiska tränar jag mest på de 4-5 åriga elever jag möter... pratsugna ungar som inte börjat skolan ännu, passar mig bra... ;D

Jag har ett par mentorer som hjäpler mig:
Främst är det en av tränarna som heter Bruno (jag hoppas det stavas så eftersom han hotat att kolla bloggen), en jättetrevlig kille i min ålder som efter många om och men vågat erkänna att han är väldigt blyg, inte så svårt att räkna ut eftersom det tog honom två dagar att våga prata med mig... Nu skyller han på mig när han säger fel på portugisiska eftersom han hävdar att det är mitt fel att han går runt och tänker på engelska...

Så är det en av hästskötarna jag jobbar med, helt ärligt, jag har inte en susning om vad han heter trotts att han presenterats för mig många gånger... Jag vet dock att han är 28 år och har jobbat för ridskolan i 10 år. Jag är otroligt imponerad av hur duktig han är med både hästar och elever, känner allt och alla och har stenkoll på allt... Han är ansvarig för ridskolans hästar och gör ordning alla hästar (ridskolans) till alla elever... Snabb och nogrann - och jag som tyckte att jag hade koll... Det lilla bekymret vi har är att det är svårt att komunicera eftersom han inte pratar ett ord engelska... det blir mycket till att peka och se undrande ut, men nu efter två dagar har det faktiskt börjat gå bättre... jag har fått lära mig några ord på portugisiska och han har fått lära sig några ord på engelska... det går i alla fall framåt....

Jag har också Claudia, en av tränarna som ser till att jag hänger med och äter lunch, hon pratar mycket bristfällig engelska, men det får funka ändå... Hon bryr sig i alla fall om mig... J

En av de andra tränarna heter Franco, han pratar ingen engelska alls, men jag har fått berättats för mig att han gillar mig och tycker att jag är duktig och trevlig...

Och så har jag familjen, Cida och Carlos, värdparet som jag bor hos samt deras dotter Carla och hennes man/pojkvän Rodrigo som är tränare på ridskolan... Alla mycket vänliga och pratar mer eller mindre engelska...

Och så har jag hittat en svenskspråkig tjej som är elev på ridskolan! Hon överaskade mig verkligen när hon kom fram till mig och frågade om jag var från sverige... Christin heter hon och har en mamma som är svensk, själv är hon från frankrike men har bott i Brasilien i 8 år. Hon har lovat att hjälpa mig om det skulle vara något eller om jag bara ville komma förbi och snacka lite skit någon dag... en ängel...

Rätt som det är så springer jag på en tjej som är väldigt pratsugen, hon är advokat och jobbar mycket med klienter i USA, hon ska ta mig med ut och se mig omkring... vi får väl se vart det bär av....

Så är det ju alla andra, jag blev direkt en i gänget, alla välkomnade mig med öppna armar...  Vilket känns jättebra... Idag blev jag bortrövad av en trevlig barnfamilj som har häst på gården, jag fick följa med dem in till centrala Sao Paulo, och när vi väl kom fram så var "hela gänget" där, det blev en jättretrevlig eftermiddag....

Jag har hamnat i kindpussarnas rike.... ALLA kindpussar varandra - en gång på vänster kind - ALLA - ALLTID... Folk man inte vet vem det är, folk man aldrig pratat med, elever man aldrig sett förut.... ALLA... Det börjar bli en vana såhär efter ett par dagar så jag blir väl farlig när jag kommer hem till sverige...

Oj, vad mycket det blev, och jag som har så mycket kvar att skriva om... jag har i alla fall lovat mamma att lägga ut lite bilder så här kommer några på mitt lilla rum... jag lovar att fler kommer,  jag hugger med mig kameran till stallet i morgon...

Ha det strålande,  saknar er...

Kram/Carolina

Hejsan!

Jag har redan en massa att berätta efter bara ett och ett halvt dygn...

Boende: Jag har fått ett eget litet kryp in (bilder kommer) på ca 8 kvm samt eget badrum till, värdfamiljen hade varit gulliga och förberett med schampoo, tvål, tandkräm, lakan och handduk... Rummet är litet och kalt, det finns en säng, en jättestor (gigantisk) garderob och tv-bänk med tv... Barummet innehåller typ det som ett badrum brukar innehålla... vattnet i duschen är dock oerhört varmt, det ryker om håret en stund efter att man tvättat det....

Mat: Är det svåraste just nu (förutom språket, eller lika svårt), familjen har ett stort kök i huset, i anslutning till mitt rum... mycket trevligt... dock har jag inte kommit underfund med hur mycket jag kan använda det (inte för att jag köpt någon mat ännu) eller hur mycket av deras obefintliga mat i kylskåpen jag får använda.... änn så länge har vi ätit i restaurangen (yiii, jag har inte sett en anda bäna ännu...) dock vet jag inte om det är okej att bara gå dit och äte eller om jag ska betala för mig....

Jobb: Som jag skrev tidigare så fick jag gå ut hårt med att rida 4 hästar första dagen, som tur var så blev det inte 8 dagen efter vilket de sa till mig, det blev bara fem... Nu har jag i alla fall blivit tilldelad ridskolans 12 hästar som mitt ansvar... Jag ska se till att arbeta med dem några dagar i veckan eftersom de inte utbildas då det bara är barn/elever som rider dem... Jag har räknat ut efter träningsschemat att det blir ca 5 hästar om dagen.... Jobbet börjar kl 8 på morgonen, det är lunch mellan 12-14, jag vet dock inte när jag slutar... Blir det som idag så red jag till ca 16 sedan gick jag och duschade (svetten droppade ner i nacken under hjälmen) sedan gick jag tillbaka och "hängde" lite med folket som satt på läktaren under kvällens lektion....

Språket: Svårt, svårt, svårt, SVÅRT... Folk vågar inte prata med mig, jag har blivit "hon som pratar engelska"... det finns några tappra som försöker och det är jättetrevligt, faktum är att det blir fler och fler hela tiden som vågar "kliva ur garderoben" gällande deras egen engelska... dock försöker jag plugga så fort jag får tid... och lyssna mycket på när andra pratar, jag kan snappa upp ord och utifrån det räkna ut ungefär vad de pratar om...

Språktabbar/missförstånd: Redan första timmen efter jag landat kom första missen... Jag bad artigt (på knagglig portugisiska) om the med mjölk i, och fick in en kopp med varm mjölk och en thepåse i... ooops... skit händer... Nästa miss blev när jag pratade med en av tränarna (hon försöker verkligen på engelska) och berättar för mig att nästa häst ska jag börja rida klockan 14... Driektöversatt från portugisiska till engelska så blir det "två timmar"... Hon berättade för mig att jag skulle RIDA HÄSTEN I TVÅ TIMMAR... Jag som redan har ont i baken som det är... Missförståndet klarades ut när jag såg ut som en fågelholk och undrade varför den skulle ridas i två timmar....

Stallet: Stallet är jättefint (bilder kommer) med tre stora ridbanor och en pyttemanege för handikappridning... det finns ca 70 hästar på gården och det arbetar hutlöst mycket folk här... tränare, ryttare, kontorister, städpersonal, folk som mockar, trädgårdsmästare, byggkillar som renoverar baren, restaurangens personal, butikens personal, en veterinär, killen som går och krattar banan och öppnar grinden hela dagarna och så han som öppnar stora borten/grinden in till området... En av hästarna i stallet har ett eget får som sällskap.... och jag har hittat en hund jag fallit pladask för, han heter Eduardo, men kallas för Dodo, ´det är nog bara jag som kallar honom för "Pineappel" han ser verkligen ut som en annanas... Denna hund går på tre ben, de var tvugn atat amputera ett framben på honom pga någon anledning jag inte fattade.... Men lika glad är han för det....

Tror att jag fått med det mesta...
Många kramar/Carolina