Skandinaviska mässan, en besvikelse...
Igår kväll brassade jag och min halvsvenska kompis Christine iväg för att går på den skandinaviska mässan här i Sao Paulo... Tanken var lite att få en inblick i vad brasilianarna tror om oss där borta i norr, och att shoppa lite (mycket) marabouchoklad förståss... mässan skulle ha öppet till kl 22. Klockan 20.45 kommer stressandes för att inte missa något... och så har de redan packat ihop och höll på att stänga, en riktig besvikelse... De enda som fortfarande höll glöden uppe var de glada danskarna som försökte kränga Aalborg snaps... och det är det ju ingen som ville ha... Besvikna åkte vi vidare för att få i oss något att äta, det blev något så skandinaviskt som amerikanska hamburgare med massa pommes till... Ett par timmar skvaller senare droppade jag i säng oerhört trött efter en lååång dag... sånt som händer...
Kram/Carolina
Kram/Carolina
En ego kick, jatack…
Egokickar är alltid trevlig speciellt när de består av beröm för något man lyckats med...
Dressyrlektionen här om dagen visade sig ge bra resultat, Andrea (min elev) och hennes häst Wind var mycket nöjda redan vid lektionens slut, men belöningen kom när hon idag efter sin hopplektion kom och kastade sig runt halsen på mig och berättade hur bra det hade gått... Dels hade hästen varit jättemjuk, följsam och svängbar, en helt ny häst fick jag förklarat för mig, och dels så hade hennes hopptränare (min kollega Claudia) frågat vad hon gjort med hästen för att den fungerade så bra, svaret blev; jag tog en lektion för Carolina här om dagen... Sånna egokickar behöver man ibland, speciellt skönt här eftersom alla är så duktiga... Så det gjorde verkligen min kväll...
I söndags kväll var jag ute på äventyr med min kompis Debbie. Hon jobbar som advokat och har sin häst på ridcentret... Hon visade mig runt lite I Sao Paulo och berättade om de olika ställena... Här är de lika galna som I Sverige, juldekorationerna är på god väg och man kunde se förberedelserna överallt... och det påstås att om två veckor tänds allting... Just nu har ju inte ens oktober slutat och här närmar sig sommaren med stormsteg... det blir liksom lite kortslutning I mitt huvud att få ihop det... framför allt som temometern visade över 30 grader varm den kvällen och vi stannade och åt massa god glass som smälte ner I händerna på oss... men men... Det är lite av det här min resa går ut på, att upptäcka att resten av världen inte är som Sverige...
Och så tävlingarna då... Det är ett lyckligt gäng vi fått hem, solklara vinnare, åter igen... som jag tidigare skrev, alla här är så duktiga...
Ha det strålande!
Kram/Lina
Claudia och Andrea
Jodå, det gick alldeles utmärkt...
Då var även denna vecka avklarad... och att ta ansvar gick faktiskt ganska bra... Skulle nog ge mig själv VG+ i alla fall... Veckan har rullat på brautan större missöden... eller faktiskt inga alls... ett helt otroligt spöregn här om kvällen bara, i övrigt så har veckan bara bjudit på sol och jumma fläktande vindar... precis det väder man förväntar sig i det här landet... Jag har till och med fått lite färg på kinderna...
Jag var ju jätteledsen för att de stände restaurangen här förra helgen... men återigen har jag lärt mig att man aldrig ska dra förhastade slutsatser och att man ska se fram emot det som är nytt... Hippos bar e foods har ju massa smarrigt ju... och de är precis lika gulliga och omhändertagande som tjejerna från restaurangen, en av dem har ju faktiskt kommit tillbaka... och de har redan lärt sig att jag tycker om Cola light/zero... Numera äter jag dessutom middag i restaurangen och umgås mer med eleverna och deras föräldrar... Mycket trevligt...
I veckan ska det hållas Skandinavisk Festival i Sao Paulo, Christin och jag ska åka dit och spana in läget på onsdag kväll, och självklart ska vi köpa en massa marabouchoklad... så ska det bli kul att se på hur brasiianarna ser på skandinavien...
Fär ett par veckor sedan fick jag ett mail till min resedagbok från en kille som heter Lukas och kommer från Arvika (tror jag det var), han är just nu i Sao Paulo och jobbar för ABB, mycket trevligt med lite svenska kontakter i det här stooora landet...
Igår höll jag min första dressyrlektion på engelska, det var jätteroligt och jag tror att min elev Andrea var nöjd, kanske blir det fler lektioner...
Vad händer mer då? Inte så mycket, förhoppningsvis får jag snart reda på hur det gått på tävlingarna... Ikväll ska en av tjejerna på klubben och jag åka in till Sao Paulo och hon ska visa mig runt litegrann, äta lite gott och kanske gå på bio eller liknande... Ser fram emot det... lovar att ta med kameran...
Ha det stålande, jag njuter av solen åt er också....
Kram/Lina
Det här är min lilla kompis som tagit hand om mig och hållit mig sällskap medan alla andra varit på tävling... Han njuter av solen lika mycket som jag gör...
Jag var ju jätteledsen för att de stände restaurangen här förra helgen... men återigen har jag lärt mig att man aldrig ska dra förhastade slutsatser och att man ska se fram emot det som är nytt... Hippos bar e foods har ju massa smarrigt ju... och de är precis lika gulliga och omhändertagande som tjejerna från restaurangen, en av dem har ju faktiskt kommit tillbaka... och de har redan lärt sig att jag tycker om Cola light/zero... Numera äter jag dessutom middag i restaurangen och umgås mer med eleverna och deras föräldrar... Mycket trevligt...
I veckan ska det hållas Skandinavisk Festival i Sao Paulo, Christin och jag ska åka dit och spana in läget på onsdag kväll, och självklart ska vi köpa en massa marabouchoklad... så ska det bli kul att se på hur brasiianarna ser på skandinavien...
Fär ett par veckor sedan fick jag ett mail till min resedagbok från en kille som heter Lukas och kommer från Arvika (tror jag det var), han är just nu i Sao Paulo och jobbar för ABB, mycket trevligt med lite svenska kontakter i det här stooora landet...
Igår höll jag min första dressyrlektion på engelska, det var jätteroligt och jag tror att min elev Andrea var nöjd, kanske blir det fler lektioner...
Vad händer mer då? Inte så mycket, förhoppningsvis får jag snart reda på hur det gått på tävlingarna... Ikväll ska en av tjejerna på klubben och jag åka in till Sao Paulo och hon ska visa mig runt litegrann, äta lite gott och kanske gå på bio eller liknande... Ser fram emot det... lovar att ta med kameran...
Ha det stålande, jag njuter av solen åt er också....
Kram/Lina
Det här är min lilla kompis som tagit hand om mig och hållit mig sällskap medan alla andra varit på tävling... Han njuter av solen lika mycket som jag gör...
Att ta ansvar på ett annat språk...
Tjingeling!
Nu är det tävlingar på g igen.. vilket betyder att min kollega har åkt tillsammans med alla hästarna och jag är kavr här hemma och tar hand om och ser till att hästarna blir färdiga i tid till lektionerna... faktiskt inte lika lätt som det kan låta... Att kolla in planeringen och se hur många elever som ska komma per klass är ju inte så svårt, det svåra är att gissa sig till vilka hästar de brukar rida.... Det finns ju faktiskt en viss startordning... Dock har jag ju bara fem hästar att hålla koll på (eftersom en av dem gick och blev halt igår...) Men med lite hjälp av Bruno så ska jag nog klara av den här veckan också...
Här om kvällen var jag hembjuden till en av familjerna från ridklubben, Paulo och Alessandra och deras barn Pedro och Rebecca. Alessandra hade lite gamla skolkamrater hembjudna och det blev en väldigt trevlig kväll som bjöd på många skratt och god mat... De vill verkligen att jag ska komma tillbaka hit en period till och har redan erbjuidt och visat mig en jättefin lägenhet jag skulle kunna få bo i helt gratis om jag kommer tillbaka... En söt liten etta med nyrenoverat kök och badrum... Denna familj är helt underbart gulliga... de hävdar att de dessutom skulle hålla en välkomstcermoni för mig på flygplatsen... vi får väl se hur det blir...
Ha det strålande så hörs vi snart av igen...
Kram/Lina
Nu är det tävlingar på g igen.. vilket betyder att min kollega har åkt tillsammans med alla hästarna och jag är kavr här hemma och tar hand om och ser till att hästarna blir färdiga i tid till lektionerna... faktiskt inte lika lätt som det kan låta... Att kolla in planeringen och se hur många elever som ska komma per klass är ju inte så svårt, det svåra är att gissa sig till vilka hästar de brukar rida.... Det finns ju faktiskt en viss startordning... Dock har jag ju bara fem hästar att hålla koll på (eftersom en av dem gick och blev halt igår...) Men med lite hjälp av Bruno så ska jag nog klara av den här veckan också...
Här om kvällen var jag hembjuden till en av familjerna från ridklubben, Paulo och Alessandra och deras barn Pedro och Rebecca. Alessandra hade lite gamla skolkamrater hembjudna och det blev en väldigt trevlig kväll som bjöd på många skratt och god mat... De vill verkligen att jag ska komma tillbaka hit en period till och har redan erbjuidt och visat mig en jättefin lägenhet jag skulle kunna få bo i helt gratis om jag kommer tillbaka... En söt liten etta med nyrenoverat kök och badrum... Denna familj är helt underbart gulliga... de hävdar att de dessutom skulle hålla en välkomstcermoni för mig på flygplatsen... vi får väl se hur det blir...
Ha det strålande så hörs vi snart av igen...
Kram/Lina
Carolina åker till Brasilien för att se Malin Bayard...
...hade kanske varit billigare att bara ta en sväng om i sverige...
De senaste dagarna har varit lite bättre trotts grymma strömavbrott. Nacken gör inte ont längre och knölen är på väg att försvinna...
Här om kvällen åkte en av våra elever av en av hästarna, hon klarade fallet bra och var strax senare uppe på hästen igen. Problemet var att hon föll rakt in i en el-stolpe, och lyckades släcka hela området... Ooops, kan man säga... kvällen för min del blev till att gå och lägga sig tidigt, klockan åtta tog batteriet slut i min dator och jag hittade inga stearinljus så vad gör man... jag har i alla fall sussat som ett barn hela 11 timmar den natten...
Mina urgulliga vänner "over here" bjöd under lördagen med mig på en hopptävling i världsklass... BIljetterna såldes ut redan första halvtimmen och har sedan varit otroligt svåra att få tag på... Jag som glider runt på en räkmacka i det här landet med en massa underbara vänner omkring mig får bara fråga om jag vill med, biljetten redan fixad och betald... Kan man tacka nej till något sådant?
När vi sedan kommer på plats visar det sig att det är "Athina Onassis International Horse Show 2008". Detta innebär att alla de stora namnen är med, Rodrigo Pessoa, Ludger Berbaum, John Whitaker mfl mfl... Häftigt vill jag lova! "Muito Legal" som de skulle ha sagt i det här landet...
Första klassen var en tidshoppning med hinder på 145 cm, och europa gav brasilien och usa storbäng... Andra klassen var "Gran Prix" med hinder på 160 cm... ruggigt högt vill jag lova... Och när jag dessutom upptäcker att Malin är med och tävlar för Sverige så blev det ju ännu roligare...
Självklart blev det ju vadslagning om vem som skulle vinna, och alla skulle uppge två ryttare... Jag blev då lite patriotisk och sattsade på Malin Bayard och en kille från Usa som heter Richard Spooner. Cae (som lurade mig till Brasilien) jobbar just nu för Richard i Usa, lite häftigt...
18 starter och Sverige kom 12:a med 12 fel... inte allt för bra, dock utklassade hon brasiliens enda start som hade 32 fel... hehe, lite måste man ju få njuta... och Richard kom runt 7-8:e plats med 4 fel... Åter igen slog europa på stort och vann hela alltet med Irland som segrare...
Nu had ejag faktiskt tänkt infoga lite bilder, men min dator tycker annorlunda... får göra det i ett senare skede... suck, teknik ska bara fungera inte strula emot...
Ha det strålande!
Många kramar/Carolina
De senaste dagarna har varit lite bättre trotts grymma strömavbrott. Nacken gör inte ont längre och knölen är på väg att försvinna...
Här om kvällen åkte en av våra elever av en av hästarna, hon klarade fallet bra och var strax senare uppe på hästen igen. Problemet var att hon föll rakt in i en el-stolpe, och lyckades släcka hela området... Ooops, kan man säga... kvällen för min del blev till att gå och lägga sig tidigt, klockan åtta tog batteriet slut i min dator och jag hittade inga stearinljus så vad gör man... jag har i alla fall sussat som ett barn hela 11 timmar den natten...
Mina urgulliga vänner "over here" bjöd under lördagen med mig på en hopptävling i världsklass... BIljetterna såldes ut redan första halvtimmen och har sedan varit otroligt svåra att få tag på... Jag som glider runt på en räkmacka i det här landet med en massa underbara vänner omkring mig får bara fråga om jag vill med, biljetten redan fixad och betald... Kan man tacka nej till något sådant?
När vi sedan kommer på plats visar det sig att det är "Athina Onassis International Horse Show 2008". Detta innebär att alla de stora namnen är med, Rodrigo Pessoa, Ludger Berbaum, John Whitaker mfl mfl... Häftigt vill jag lova! "Muito Legal" som de skulle ha sagt i det här landet...
Första klassen var en tidshoppning med hinder på 145 cm, och europa gav brasilien och usa storbäng... Andra klassen var "Gran Prix" med hinder på 160 cm... ruggigt högt vill jag lova... Och när jag dessutom upptäcker att Malin är med och tävlar för Sverige så blev det ju ännu roligare...
Självklart blev det ju vadslagning om vem som skulle vinna, och alla skulle uppge två ryttare... Jag blev då lite patriotisk och sattsade på Malin Bayard och en kille från Usa som heter Richard Spooner. Cae (som lurade mig till Brasilien) jobbar just nu för Richard i Usa, lite häftigt...
18 starter och Sverige kom 12:a med 12 fel... inte allt för bra, dock utklassade hon brasiliens enda start som hade 32 fel... hehe, lite måste man ju få njuta... och Richard kom runt 7-8:e plats med 4 fel... Åter igen slog europa på stort och vann hela alltet med Irland som segrare...
Nu had ejag faktiskt tänkt infoga lite bilder, men min dator tycker annorlunda... får göra det i ett senare skede... suck, teknik ska bara fungera inte strula emot...
Ha det strålande!
Många kramar/Carolina
Idag har inte varit min dag...
Hej
Hoppas allt är bra där hemma...
Här har det väl kanske inte varit den bästa dagen för min del... den har kantats av hemlängtan och irritation... jag som normalt sett är en harmonisk människa har kännt mig som ett åskmoln mest hela dagen... har dock försökt hålla skenet uppe... Allt hade dock varit så mycket lättare om jag behärskade språket... men icke... hoppas på en bättre dag i morgon...
Lite bilder från en vanlig arbetsdag då...
Innan lektionen gör man ordning hästarna med all utrustning, sedan står de och väntar till det blir deras tur... Här är Snow Flake min lilla favvis...
Sedan drar man åt sadelgjorden och kollar av utrustningen...
...efter det hjälper man eleven upp i sadeln, håller i hästen eller hjälper till att "kasta" upp dem om de inte når själva...
... och när allt är klart så går de iväg till lektionen...
... efter ca 40-45 minuter kommer de tillbaka och då gör man om proceduren igen, fast baklänges... Här på bilden kommer tränaren Franco tillbaka från lektionen med hästen Kioma samt ryttare...
Inte mycket skrivet idag, tyvärr inte på humör... hoppas på en bättre dag i morgon...
Kram/Carolina
Hoppas allt är bra där hemma...
Här har det väl kanske inte varit den bästa dagen för min del... den har kantats av hemlängtan och irritation... jag som normalt sett är en harmonisk människa har kännt mig som ett åskmoln mest hela dagen... har dock försökt hålla skenet uppe... Allt hade dock varit så mycket lättare om jag behärskade språket... men icke... hoppas på en bättre dag i morgon...
Lite bilder från en vanlig arbetsdag då...
Innan lektionen gör man ordning hästarna med all utrustning, sedan står de och väntar till det blir deras tur... Här är Snow Flake min lilla favvis...
Sedan drar man åt sadelgjorden och kollar av utrustningen...
...efter det hjälper man eleven upp i sadeln, håller i hästen eller hjälper till att "kasta" upp dem om de inte når själva...
... och när allt är klart så går de iväg till lektionen...
... efter ca 40-45 minuter kommer de tillbaka och då gör man om proceduren igen, fast baklänges... Här på bilden kommer tränaren Franco tillbaka från lektionen med hästen Kioma samt ryttare...
Inte mycket skrivet idag, tyvärr inte på humör... hoppas på en bättre dag i morgon...
Kram/Carolina
Om man nu ska bli dålig, varför bli det så långt hemmifrån...
Hejsan!
Tjatet om min knöl i nacken fortsätter... Åkte med Caludia till apoteket idag för att se om det hade någon aning och/eller bra kur för att få bort den... Killen i kassan kollade och skakade på huvudet, frågade varifrån jag kom och sa sedan att han inte hade en aning... Han hävdade att det kunde vara en inflammation i muskeln i nacken och han tyckte att jag borde uppsöka läkare för att röntka knölen för att "få den identifierad..." Fortsättning följer...
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera med bilder, jag ska försöka bättra mig... det blir liksom inte mycket bilder tagna under vardagarna...
Och som svensk jag är så måste jag ju kommentera vädret... SOLEN SKINER! Peppar, peppar... Idag har det varit hutlöst varmt... men jag gnäller inte, tro inte det... åkte nog bara på en lättare släng av vätskebrist, blev lite dizzy under den tidiga eftermiddagen... ooops, ska man binda fast hästarna när man hanterar dem... snälla som de är så står de ju i alla fall kvar (icke uppbundna) medan man tar en promenad och gör något annat... skärpning Carro...
Okej, lite bilder då....
Entren in till "Centro Hipico Capi", vid hästen går man in till restaurangen....
Exotiskt... Bananklasar hänger precis brevid ridbanan...
Den nyrenoverade baren, visst blev det fint... den är inte inflyttad ännu....
Utsiken från "mitt stall" ut över ridbanan, upp mot länktare och baren...
Måste kila nu, ha det strålande
Karm/Carolina
Tjatet om min knöl i nacken fortsätter... Åkte med Caludia till apoteket idag för att se om det hade någon aning och/eller bra kur för att få bort den... Killen i kassan kollade och skakade på huvudet, frågade varifrån jag kom och sa sedan att han inte hade en aning... Han hävdade att det kunde vara en inflammation i muskeln i nacken och han tyckte att jag borde uppsöka läkare för att röntka knölen för att "få den identifierad..." Fortsättning följer...
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera med bilder, jag ska försöka bättra mig... det blir liksom inte mycket bilder tagna under vardagarna...
Och som svensk jag är så måste jag ju kommentera vädret... SOLEN SKINER! Peppar, peppar... Idag har det varit hutlöst varmt... men jag gnäller inte, tro inte det... åkte nog bara på en lättare släng av vätskebrist, blev lite dizzy under den tidiga eftermiddagen... ooops, ska man binda fast hästarna när man hanterar dem... snälla som de är så står de ju i alla fall kvar (icke uppbundna) medan man tar en promenad och gör något annat... skärpning Carro...
Okej, lite bilder då....
Entren in till "Centro Hipico Capi", vid hästen går man in till restaurangen....
Exotiskt... Bananklasar hänger precis brevid ridbanan...
Den nyrenoverade baren, visst blev det fint... den är inte inflyttad ännu....
Utsiken från "mitt stall" ut över ridbanan, upp mot länktare och baren...
Måste kila nu, ha det strålande
Karm/Carolina
Hu tiden går fort, snart halvtid...
Tjingeling....
Tiden går fruktansvärt fort... snart är det halvtid för min vistelse här...
Efter mycket ågren om min mobilfaktura som är ungefär sju gånger dyrare än vanligt, har jag och mina föräldrar kommit på att vi kan ju faktiskt använda skype, då kan man ju till och med titta på varandra (!!!)... Dock var ju pappa tvungen att shoppa ny dator... hmm... det var nog bara därför :) Så för ett par timmar sedan "åt jag middag" tillsammans med hela familjen, dvs jag satt och knapra godis kl 14 på eftermiddagen här och de mumsade lasagne hemma i sverige vid 19-tiden... Mycket trevligt!
I övrigt rullar det på bra här borta, jobbar hårt på att försöka kurera bort mitt halsont... känns som att jag inte är till mycket nytta i stallet... men jag kommer igen, jag lovar...
Ovanor jag lagt mig till med så här långt, och som kommer att höjas på ögonbrynen åt hemm i Sverige...
1. Jag kommer att smörja in mig med solskyddsfaktor varje morgon, även om det är mulet och regnet duggar ner.
2. Jag kommer dricka läsk (ur burk) ur glas eller med sugrör, man gör helt enkelt så här, jag vet inte varför.
3. Kommer att äta mycket (och tycka om) ris, jag vet inte om de tillagar det annorlunda här, men det är gott...
4. Jag kommer nicka och le så fort jag inte fattar vad någon säger, oavsett språk... fungerar alldeles utmärkt så här långt.
5. Jag kommer att hälsa på alla med ett leende "Bom Dia", kindpussa och säga "Tudo Bem"... om folk inte lyssnar/fattar, so what?
Vad saknar jag hemma i Sverige förutom min familj och mina vänner...
1. Min stora mysiga soffa med massa fleecefiltar och svenska tv-kanaler.
2. Min bil!
3. Att förstå vad folk säger när de pratar om en...
4. Musik som jag kan sjunga med i (i bilen så klart där ingen hör...)
5. Torktumlaren, kläderna tar ju en evighet att torka i det här fuktiga landet...
6. Mammas hemlagade mat, visst är det gott att äta på restaurang, men jag saknar att laga maten också...
7. Mmm.. Marabou...
8. Missade seglingssemester i år ju... längtar till nästa sommar...
9. Ut och partajja, och att känna igen folk runt omkring mig...
10. Att kunna lita på vädret... regnar det på morgon så kommer det att regna hela dagen, och skiner solen så kommer den att finnas där mer eller mindre klar resten av dagen också... tillskillnad från här där det växlar vart 18:e minut...
Ha det strålande, saknar er alla!
Kram/Carolina
Tiden går fruktansvärt fort... snart är det halvtid för min vistelse här...
Efter mycket ågren om min mobilfaktura som är ungefär sju gånger dyrare än vanligt, har jag och mina föräldrar kommit på att vi kan ju faktiskt använda skype, då kan man ju till och med titta på varandra (!!!)... Dock var ju pappa tvungen att shoppa ny dator... hmm... det var nog bara därför :) Så för ett par timmar sedan "åt jag middag" tillsammans med hela familjen, dvs jag satt och knapra godis kl 14 på eftermiddagen här och de mumsade lasagne hemma i sverige vid 19-tiden... Mycket trevligt!
I övrigt rullar det på bra här borta, jobbar hårt på att försöka kurera bort mitt halsont... känns som att jag inte är till mycket nytta i stallet... men jag kommer igen, jag lovar...
Ovanor jag lagt mig till med så här långt, och som kommer att höjas på ögonbrynen åt hemm i Sverige...
1. Jag kommer att smörja in mig med solskyddsfaktor varje morgon, även om det är mulet och regnet duggar ner.
2. Jag kommer dricka läsk (ur burk) ur glas eller med sugrör, man gör helt enkelt så här, jag vet inte varför.
3. Kommer att äta mycket (och tycka om) ris, jag vet inte om de tillagar det annorlunda här, men det är gott...
4. Jag kommer nicka och le så fort jag inte fattar vad någon säger, oavsett språk... fungerar alldeles utmärkt så här långt.
5. Jag kommer att hälsa på alla med ett leende "Bom Dia", kindpussa och säga "Tudo Bem"... om folk inte lyssnar/fattar, so what?
Vad saknar jag hemma i Sverige förutom min familj och mina vänner...
1. Min stora mysiga soffa med massa fleecefiltar och svenska tv-kanaler.
2. Min bil!
3. Att förstå vad folk säger när de pratar om en...
4. Musik som jag kan sjunga med i (i bilen så klart där ingen hör...)
5. Torktumlaren, kläderna tar ju en evighet att torka i det här fuktiga landet...
6. Mammas hemlagade mat, visst är det gott att äta på restaurang, men jag saknar att laga maten också...
7. Mmm.. Marabou...
8. Missade seglingssemester i år ju... längtar till nästa sommar...
9. Ut och partajja, och att känna igen folk runt omkring mig...
10. Att kunna lita på vädret... regnar det på morgon så kommer det att regna hela dagen, och skiner solen så kommer den att finnas där mer eller mindre klar resten av dagen också... tillskillnad från här där det växlar vart 18:e minut...
Ha det strålande, saknar er alla!
Kram/Carolina
Underbara VISA, fungerar på 24 miljoner köpställen över hela världen...
Hejsan!
De senaste två dagarna har inte varit roliga, först upptäckte jag att mitt visa inte fungerar i stallets restaurang.... hmm... inte helt bra... och med atlantvindarna drog jag på mig någon underlig form av förkylning... suck...
Glad i hågen skulle jag betala av min lilla lunchskuld i stallets restaurang. De säknade av skulden och jag sträckte fram kortet... chipläsaren ber om kod och jag knappar in den... inget konstigt med det... Jag slår in min fyrasiffriga kod och de tittar konstigt på mig, fyra siffror, jag nickar och de rycker på axlarna.... köpet nekas... aj, efter att ha försökt fyra gånger till ger vi upp och jag säger skamset att jag ska kolla upp det till morgondagen...
Sagt och gjort, mamma får den äran att ringa banken och kortcentralen hemma i sverige. Hon återkommer med beskedet att det brasilianska och de svenska chipen inte ser likadana ut och att köpet måste göras med magnetremsan... okej, då kör vi igen... men icke... då kommunikationen inte fungerar hundraprocentingt så försöker vi på alla sätt och vi, men får det inte att fungera... så nu står jag fortfarande med en skuld som hade kännts väldigt bra att få ur världen... Det komiska i det hela är att typ alla i stallet är inblandade i översättningarna mellan mig och restaurangen och samtliga undrar vad vi har för märkliga kort i sverige... de ser ju i alla fall likadana ut som de i brasilien...
Som att det inte vore nog med bekymmer med kortet så har jag också dragit på mig någon märklig form av förkylning... Jag måste verkligen ha sett risig ut idag eftersom flera kom till mig och frågade om jag var trött eller ledsen... Jag har ont i ena örat och är svullen ner genom svalget och i halsen, det gör ont att svälja och jag känner mig vääääldigt långsam... dessutom har jag hittat en "spännande" ond knöl på vänser sida av halsen, den hör garanterat ihop med detta... Mina kära vänner i restaurangen fick höra detta och berättade (vägrade servera) mig kall cola, är man sjuk så är det rumstempererat som gäller... ännu en gullig gest som visar att de tar hand om mig... Tror jag ska köpa en stor chokladask (eller liknande) till dem innan jag åker hem... (Bruno: inte skvallra)
Många kramar/Carolina
De senaste två dagarna har inte varit roliga, först upptäckte jag att mitt visa inte fungerar i stallets restaurang.... hmm... inte helt bra... och med atlantvindarna drog jag på mig någon underlig form av förkylning... suck...
Glad i hågen skulle jag betala av min lilla lunchskuld i stallets restaurang. De säknade av skulden och jag sträckte fram kortet... chipläsaren ber om kod och jag knappar in den... inget konstigt med det... Jag slår in min fyrasiffriga kod och de tittar konstigt på mig, fyra siffror, jag nickar och de rycker på axlarna.... köpet nekas... aj, efter att ha försökt fyra gånger till ger vi upp och jag säger skamset att jag ska kolla upp det till morgondagen...
Sagt och gjort, mamma får den äran att ringa banken och kortcentralen hemma i sverige. Hon återkommer med beskedet att det brasilianska och de svenska chipen inte ser likadana ut och att köpet måste göras med magnetremsan... okej, då kör vi igen... men icke... då kommunikationen inte fungerar hundraprocentingt så försöker vi på alla sätt och vi, men får det inte att fungera... så nu står jag fortfarande med en skuld som hade kännts väldigt bra att få ur världen... Det komiska i det hela är att typ alla i stallet är inblandade i översättningarna mellan mig och restaurangen och samtliga undrar vad vi har för märkliga kort i sverige... de ser ju i alla fall likadana ut som de i brasilien...
Som att det inte vore nog med bekymmer med kortet så har jag också dragit på mig någon märklig form av förkylning... Jag måste verkligen ha sett risig ut idag eftersom flera kom till mig och frågade om jag var trött eller ledsen... Jag har ont i ena örat och är svullen ner genom svalget och i halsen, det gör ont att svälja och jag känner mig vääääldigt långsam... dessutom har jag hittat en "spännande" ond knöl på vänser sida av halsen, den hör garanterat ihop med detta... Mina kära vänner i restaurangen fick höra detta och berättade (vägrade servera) mig kall cola, är man sjuk så är det rumstempererat som gäller... ännu en gullig gest som visar att de tar hand om mig... Tror jag ska köpa en stor chokladask (eller liknande) till dem innan jag åker hem... (Bruno: inte skvallra)
Många kramar/Carolina
Hoppsan Hejsan, nu hoppas det...
Tjingeling
Allmänt kännt är väl att jag är ganska så hopprädd, gällande hästar...
Men det tar man ingen hänsyn till i det här landet... här ska botas hopprädsla vill jag lova...
Caludia, en av tränarna på gården, lät mig vara med på hennes lektion på hennes häst... en snäll häst som aldrig vägrar eller stannar utlovades det... och mycket riktigt, en mycket snäll häst...
Det började lite snällt med några bommar på marken... sedan ett litet kryss... och sedan brassades det på... upp med ett hinder på ca 60-70 cm, det var ju lugnt, den höjden har jag hoppat förr... sedan ett till, två i följd med 7 galoppsprång emellan är ju ganska så lugnt...
Och så höjer vi lite... typ 80-90 cm... det är nu det börjar bli läskigt, men det är ju bara att bita ihop, den som gett sig in i leken får leken tåla... en långsida ett hinder, nästa långsida två hinder... de andra tränarna (som tränade andra hästar på samma bana) höjde på ögonbrynen och berömde, inte illa för att inte ha hoppt på typ två år...
Äntligen färdig tänkte jag när de andra eleverna fick börja hoppa lite svårare gymnastik-kombinatioer, men tji fick jag.. Carolina, din tur... jag måste sett skräckslagen ut eftersom de ännu en gång lovade att hästen skulle hoppa snällt... så det var bara att sätta igång i galopp och styra mot kombinationen med klappande hjärta och fjärilar i magen... fyrahinder i rad, med ett galoppsprång mellan varje ca 80-90 cm högt... Carolina, inte spänna armarna och dra hästen i munnen, en gång till... pust, bättre omgång två...
Nu får jag väl sluta, de höjer ju... men åter igen... icke... Carolina bara en gång till.... Glup... läskigt ju, darrar i knäna... Gick super även denna gång med väl godkännt och äntligen fick jag avsluta passet med kommentaren, Carolina du måste hoppa oftare för att träna bort rädslan... pust, jag som varken tänkt eller andadts den senaste halvtimmen... tror dock inte de gett upp på mig ännu, dock ingen nästa gång planerad ännu...
Jag tycker ju att det är roligt samtidigt som jag är skräckslagen...
Det sägs ju att kärt barn har många namn, jag vet inte om jag kan kallas för kärt barn men jag har fått många namn bara på en månad...
Några exempel: Carro (inte helt ovanligt), Carol (även det helt ok), Carolinn, Carål, Carålainie, Carålinnie, Carå och så har vi en av höstskötarna som tror att jag Catrine... Det fungerar väl det med... börjar bli van med att folk tror att jag inte fattar när de pratar om mig... men av vad jag kunnat uttyda så är det inga elaka saker... de vågar inte fråga mig rakt ut bara (en del saker kan jag ju faktiskt svara på, på portugisiska till och med), men jag är allmänt kännd som "hon som inte pratar portugisiska..." Ela e sueca... voce fala ingles... fala pra ela... hehe, har hört det några gånger nu ;)
Ha det strålande!
Många kramar/Carolina
Måndag = Ledig = Regn
Hejsan!
Det är två saker som jag inte förstår mig på i det här landet, det första är språket (av förklarliga skäl...) och det andra är vädret...
Som i lördags till exempel...
Termometern visade 18-20 grader men det var mulet, okej, t-shirt och fleeceväst över är nog en bra combo... efter bara en stunds arbete med att borsta hästar så åkte västen av för att sedan åka på igen efter en timme... det blev lite kyligare och lite gråare, sedan öppnade sig himmelen precis som att någon skulle ha vridit på en kran... regnet vräkte ner så jag gick och hämtade min jacka och hoppades innerligt på att eftermiddagens lektioner skulle bli inställda pga av regnet... Det blev lunchtid och när vi kom ut från ridcentrets restaurang så sken solen igen, strålande och klar... av med jacka och väst igen.... under eftermiddagen höll värdet i sig även om det blev lite kyligare när solen gick ner... blev en jättebra eftermiddag... Men ni ska inte tro att väderomslagen tog slut där... 00.29 under natten vaknade jag och kollade på klockan, regnet vrökte ner om möjligt ännu mer än det hade gjort på dagen, men det läskiga var blixtrandet, jag har persinennerna för när jag sover ändå så lyste blixtarna upp hela rummet med knappa sekunders mellanrum... (det var ungefär som när man är ute och festar och de på dansgolvet slår på en sån där flimrande lampa med vitt ljus som gör att det ser ut som att alla rör sig som robotar...) och oskan mullrade precis utanför förnstret... jag är inte rädd för oväder, men det här var otäckt... 00.41 hade ovädret passerat och man hörde bara oskan på avstånd.... mycket märkligt...
Idag är det måndag, när man jobbar på Capi så innebär det att man är ledig, och då hade det ju varit trevligt om solen vågade titta fram, men icke... det är grått, grått, grått och lite duggregn som krydda... hade varit mysigt med lite sol så man kanske kunde få lite färg på kinderna... istället sitter jag inne farmför datorn och bloggar lite grann...
Ha en strålande dag, jag bidrar mest med regn ;)
Kram/Carolina
Det är två saker som jag inte förstår mig på i det här landet, det första är språket (av förklarliga skäl...) och det andra är vädret...
Som i lördags till exempel...
Termometern visade 18-20 grader men det var mulet, okej, t-shirt och fleeceväst över är nog en bra combo... efter bara en stunds arbete med att borsta hästar så åkte västen av för att sedan åka på igen efter en timme... det blev lite kyligare och lite gråare, sedan öppnade sig himmelen precis som att någon skulle ha vridit på en kran... regnet vräkte ner så jag gick och hämtade min jacka och hoppades innerligt på att eftermiddagens lektioner skulle bli inställda pga av regnet... Det blev lunchtid och när vi kom ut från ridcentrets restaurang så sken solen igen, strålande och klar... av med jacka och väst igen.... under eftermiddagen höll värdet i sig även om det blev lite kyligare när solen gick ner... blev en jättebra eftermiddag... Men ni ska inte tro att väderomslagen tog slut där... 00.29 under natten vaknade jag och kollade på klockan, regnet vrökte ner om möjligt ännu mer än det hade gjort på dagen, men det läskiga var blixtrandet, jag har persinennerna för när jag sover ändå så lyste blixtarna upp hela rummet med knappa sekunders mellanrum... (det var ungefär som när man är ute och festar och de på dansgolvet slår på en sån där flimrande lampa med vitt ljus som gör att det ser ut som att alla rör sig som robotar...) och oskan mullrade precis utanför förnstret... jag är inte rädd för oväder, men det här var otäckt... 00.41 hade ovädret passerat och man hörde bara oskan på avstånd.... mycket märkligt...
Idag är det måndag, när man jobbar på Capi så innebär det att man är ledig, och då hade det ju varit trevligt om solen vågade titta fram, men icke... det är grått, grått, grått och lite duggregn som krydda... hade varit mysigt med lite sol så man kanske kunde få lite färg på kinderna... istället sitter jag inne farmför datorn och bloggar lite grann...
Ha en strålande dag, jag bidrar mest med regn ;)
Kram/Carolina
Party Party
Tjenixen igen
Nu ramlar uppdateringarna in, bäst att passa på när man har chansen...
Till att börja med vill jag bara visa en bild på min portugisiskalärarinna Christina, även om jag kanske inte pratar så mycket så förstår jag dessto mer... hon gjorde ett bra jobb med tanke på att hon fick förutsättningarna av mig, jag vill lära mig portugisiska på en månad... hmm.. Utan henne hade jag inte kunnat något...
Så var det ju partajjandet från förra helgen....
En av stallkollegorna fyllde ju år så jag och Bruno blev medbjudna. Det var ett roligt partygäng, och som jag skrev tidigare så tror folk att man festar annorlunda i sverige... tji fick dom... enda skillnaden jag egentligen kunde hitta var att det inte var så mycket köande i baren som i sverige, när man gick in fick man ett personligt kort med sitt eget namn på (och varför det prompt skulle kalla mig för den brasilianska versionen av Rosmarie förstår jag fortfarande inte....) som sedan servitören skrev ner på vad man beställt och sedan betalade man hela kalaset när man gick ut... där var det mer kö istället... Just det, när man kom dit var det lite ameriknaskt, de skulle kolla väskan så man inte hade något olämpligt med sig in... dvs det gör de inte ens i usa (inte vad jag stötte på i alla fall...) Annars så dansar man lika mycket, dricker lika mycket (eller lite) och går på toeletten lika ofta (dvs tjejer måste ju alltid gå tillsammans), precis som i Sverige...
Jag och Bruno (min guardianangel som håller koll på mig och översätter allt jag inte fattar till engelska)
Värdparet för kvällen med fördelsedagsbarnet till vänster
Partygänget
The Girls
En mycket trevlig och lyckad kväll. Tackar så mycket som bjöd med mig och ännu ett tack till Bruno som agerade privatchaufför....
Ha det strålande, för det tänker jag ha...
Kramisar/Lina
Nu ramlar uppdateringarna in, bäst att passa på när man har chansen...
Till att börja med vill jag bara visa en bild på min portugisiskalärarinna Christina, även om jag kanske inte pratar så mycket så förstår jag dessto mer... hon gjorde ett bra jobb med tanke på att hon fick förutsättningarna av mig, jag vill lära mig portugisiska på en månad... hmm.. Utan henne hade jag inte kunnat något...
Så var det ju partajjandet från förra helgen....
En av stallkollegorna fyllde ju år så jag och Bruno blev medbjudna. Det var ett roligt partygäng, och som jag skrev tidigare så tror folk att man festar annorlunda i sverige... tji fick dom... enda skillnaden jag egentligen kunde hitta var att det inte var så mycket köande i baren som i sverige, när man gick in fick man ett personligt kort med sitt eget namn på (och varför det prompt skulle kalla mig för den brasilianska versionen av Rosmarie förstår jag fortfarande inte....) som sedan servitören skrev ner på vad man beställt och sedan betalade man hela kalaset när man gick ut... där var det mer kö istället... Just det, när man kom dit var det lite ameriknaskt, de skulle kolla väskan så man inte hade något olämpligt med sig in... dvs det gör de inte ens i usa (inte vad jag stötte på i alla fall...) Annars så dansar man lika mycket, dricker lika mycket (eller lite) och går på toeletten lika ofta (dvs tjejer måste ju alltid gå tillsammans), precis som i Sverige...
Jag och Bruno (min guardianangel som håller koll på mig och översätter allt jag inte fattar till engelska)
Värdparet för kvällen med fördelsedagsbarnet till vänster
Partygänget
The Girls
En mycket trevlig och lyckad kväll. Tackar så mycket som bjöd med mig och ännu ett tack till Bruno som agerade privatchaufför....
Ha det strålande, för det tänker jag ha...
Kramisar/Lina
Campinas i helgen...
Hejsan Hoppsan
Vi tar en bit i taget, som jag skrev tidigare så var det ju tävlingar förra veckan... Bilderna får väl tala för sig...
Julia (det var hennes familj jag åkte dit med) i full kareta i omhoppningen på hästen Kid Bonanza, höjden var 80 cm och omhoppningen stod mellan henne och hennes kusin, båda från klubben så klart...
Prisutdelning...
...och fotografering... (längst till vänster är Rodrigo och Claudia, tränare på gården och mina kollegor)
... och glädjeyra över att ha blivit Champions i år igen ;D
Och så har vi mannen som ser till att jag arbetar ordentligt, stolt hästskötare till vinnaren...
till sist en stolt lillebror...
Eventuellt kommer det fler bilder från tävlingen jag har bett familjen att skicka över dem...
Det kommer även fler bilder framöver, jag har aldrig kallat mig själv för linslus, men det verkar som jag fastnar på bild lite här och var, här om veckan kom det en fotograf till klubben för att fotta hästar och omgivning, han skulle promt ha med mig på kort... även utestället vi var på förra helgen så snurrade kameror... väntar fortfarande på att få bilder skickade till mig från alla håll och kanter...
På söndag är jag bjuden på barbeque (tillsammans med de andra) på en av våra konkurrerande ridklubbar, det kommer att bli jättetrevligt, dock måste jag väl erkänna att jag inte riktigt hade koll på vad jag skrev under för när inbjudan kom...
Ha det strålande!
Kram/Lina
Vi tar en bit i taget, som jag skrev tidigare så var det ju tävlingar förra veckan... Bilderna får väl tala för sig...
Julia (det var hennes familj jag åkte dit med) i full kareta i omhoppningen på hästen Kid Bonanza, höjden var 80 cm och omhoppningen stod mellan henne och hennes kusin, båda från klubben så klart...
Prisutdelning...
...och fotografering... (längst till vänster är Rodrigo och Claudia, tränare på gården och mina kollegor)
... och glädjeyra över att ha blivit Champions i år igen ;D
Och så har vi mannen som ser till att jag arbetar ordentligt, stolt hästskötare till vinnaren...
till sist en stolt lillebror...
Eventuellt kommer det fler bilder från tävlingen jag har bett familjen att skicka över dem...
Det kommer även fler bilder framöver, jag har aldrig kallat mig själv för linslus, men det verkar som jag fastnar på bild lite här och var, här om veckan kom det en fotograf till klubben för att fotta hästar och omgivning, han skulle promt ha med mig på kort... även utestället vi var på förra helgen så snurrade kameror... väntar fortfarande på att få bilder skickade till mig från alla håll och kanter...
På söndag är jag bjuden på barbeque (tillsammans med de andra) på en av våra konkurrerande ridklubbar, det kommer att bli jättetrevligt, dock måste jag väl erkänna att jag inte riktigt hade koll på vad jag skrev under för när inbjudan kom...
Ha det strålande!
Kram/Lina
Internattrassel....
Okej, jag ska försöka förbättra mig på att skriva, prblemet den senaste veckan har varit internetet som helt plötsligt fått föt sig att inte släppa in mig pga någon säkerhetsnyckel.... förhoppningvis ska det bli ändring på det i morgon då någon snäll datakunnig person ska övertalas att komma hit och lösa bekymmren, änn så länge får jag låna ett trådlöst internetkort (med dålig teckning), men lika glad är jag för det....
Här rullar det på i lagom tempo, lite rida, lite jobba, lite slappa, lite äta osv osv. Var med till en tävling i helgen i Campinas, underbar tävlingsplats, och så det kan gå, vi blev mästare även denna gång ;D Jag kan ju verkligen ta på mig äran för det, eller inte... men jag stöttar mina kollegor, elever och hästar till 100 %, jag ska uppdatera med lite bilder asap, så snart vi fått ordning på nätet...
Jag har också varit ute och festat i Sao Paulo, det är som att festa hemma i sverige, trevliga vänner som vill att man ska dricka så mycket som möjligt, skräningt liveband som man inte hör vad de sjunger (eller förstår i mitt fall) och en massa folk... Bruno var gullig nog att hålla sig nykter och körde, allt för att hålla deras lilla svenska maskot under uppsikt så hon inte hittar på något bus....
Jag lovar att uppdatera er mer så snart internet snurrar som det ska...
Saknar er alla!
Kram/Lina
Här rullar det på i lagom tempo, lite rida, lite jobba, lite slappa, lite äta osv osv. Var med till en tävling i helgen i Campinas, underbar tävlingsplats, och så det kan gå, vi blev mästare även denna gång ;D Jag kan ju verkligen ta på mig äran för det, eller inte... men jag stöttar mina kollegor, elever och hästar till 100 %, jag ska uppdatera med lite bilder asap, så snart vi fått ordning på nätet...
Jag har också varit ute och festat i Sao Paulo, det är som att festa hemma i sverige, trevliga vänner som vill att man ska dricka så mycket som möjligt, skräningt liveband som man inte hör vad de sjunger (eller förstår i mitt fall) och en massa folk... Bruno var gullig nog att hålla sig nykter och körde, allt för att hålla deras lilla svenska maskot under uppsikt så hon inte hittar på något bus....
Jag lovar att uppdatera er mer så snart internet snurrar som det ska...
Saknar er alla!
Kram/Lina
