Istid, mardrömsträning och "Snälla stanna kvar..."
Tjingeling!
På aftonbladets hemsida skriver de att istiden har kommit till sverige och att man ska köra försiktigt... Vi har istid här i Brasilien också, dock ingen halka...
Burr.. Det har varit sååå kallt här idag, de innebär ungefär 14 grader, regn, rusk och fukt som kryper in i kläderna... "Brassarna" bara skrattar åt den klena blonda vikingen från norden som för dagen lindat in sig i linne, långarmad tröja, fleeceväst och jacka... Själva strosar de runt i regnet i bara t-shirt... Det lovas dock bättre väder till helgen och tävlingarna...
Nu är det som så va, när ni kollar upp på internet att solen skiner och det är 35 grader varmt i Sao Paulo, så är det i Sao Paulo, inte i "förorten" (som är lika stor som hela stockholm) San Bernado där jag befinner mig... Man kan likna det med Irland och England... Här över bergen vid havets kant släpper molnen ut allt de släpat på över Atlanten, för att sedan bara lägga några mjuka slöjor över Sao Paulo (30 minuter härifrån)...
Tävlingar i helgen, och det märks tydligt i arbetet... Alla tränar hysteriskt... Precis som när man har ett prov i skolan så pluggar man in i det sista (någon som känner igen sig?)... Mycket arbete och många hästar som ska fixas till alla lektioner... Här om dagen var jag beredd på att lägga ner allt vad hästar heter efter att ha beskådat en av lektionerna... Det började lite lätt med att en häst stannade och ryttaren gjorde en praktvurpa över hindret... och sedan hände samma sak igen, samma häst och samma ryttare... efter det började hästarna stanna och ryttarna tveka en efter en... Många tvärvändning, stopp och tveksamma hopp... Mitt hjärta gjorde dubbelhopp och stannade om vart annat... Tror jag höll andan i en timme... dock överlevde alla lektionen utan större men... och nu fortsätter vi ladda inför lördagens tävlingar...
Måste erkänna att jag är lite stolt över en av mina kollegor som var iväg och tävlade i helgen... och vann... en splitt ny bil... lite häftigt faktiskt...
Nu har mina vänner börjat inse att jag inte kommer att stanna förevigt utan faktiskt åker hem om en vecka... Extra tydligt blev det i morse när min kollega Franco fick veta att jag åker den 26:e... Han började genast hota med att kidnappa mig så jag inte kunde åka... och under dagens lopp anföll han mig flera gånger med flera kramar och bönade och bad om att jag ska stanna... Kul att vara omtyckt...
Kalla och blöta kramar/Lina
På aftonbladets hemsida skriver de att istiden har kommit till sverige och att man ska köra försiktigt... Vi har istid här i Brasilien också, dock ingen halka...
Burr.. Det har varit sååå kallt här idag, de innebär ungefär 14 grader, regn, rusk och fukt som kryper in i kläderna... "Brassarna" bara skrattar åt den klena blonda vikingen från norden som för dagen lindat in sig i linne, långarmad tröja, fleeceväst och jacka... Själva strosar de runt i regnet i bara t-shirt... Det lovas dock bättre väder till helgen och tävlingarna...
Nu är det som så va, när ni kollar upp på internet att solen skiner och det är 35 grader varmt i Sao Paulo, så är det i Sao Paulo, inte i "förorten" (som är lika stor som hela stockholm) San Bernado där jag befinner mig... Man kan likna det med Irland och England... Här över bergen vid havets kant släpper molnen ut allt de släpat på över Atlanten, för att sedan bara lägga några mjuka slöjor över Sao Paulo (30 minuter härifrån)...
Tävlingar i helgen, och det märks tydligt i arbetet... Alla tränar hysteriskt... Precis som när man har ett prov i skolan så pluggar man in i det sista (någon som känner igen sig?)... Mycket arbete och många hästar som ska fixas till alla lektioner... Här om dagen var jag beredd på att lägga ner allt vad hästar heter efter att ha beskådat en av lektionerna... Det började lite lätt med att en häst stannade och ryttaren gjorde en praktvurpa över hindret... och sedan hände samma sak igen, samma häst och samma ryttare... efter det började hästarna stanna och ryttarna tveka en efter en... Många tvärvändning, stopp och tveksamma hopp... Mitt hjärta gjorde dubbelhopp och stannade om vart annat... Tror jag höll andan i en timme... dock överlevde alla lektionen utan större men... och nu fortsätter vi ladda inför lördagens tävlingar...
Måste erkänna att jag är lite stolt över en av mina kollegor som var iväg och tävlade i helgen... och vann... en splitt ny bil... lite häftigt faktiskt...
Nu har mina vänner börjat inse att jag inte kommer att stanna förevigt utan faktiskt åker hem om en vecka... Extra tydligt blev det i morse när min kollega Franco fick veta att jag åker den 26:e... Han började genast hota med att kidnappa mig så jag inte kunde åka... och under dagens lopp anföll han mig flera gånger med flera kramar och bönade och bad om att jag ska stanna... Kul att vara omtyckt...
Kalla och blöta kramar/Lina
Kommentarer
Postat av: Malin
Japp, snö och kallt och underbart är det just nu. ;)
Låter i alla fall som du får action på dagarna om de ska hålla på sådär på hopplektionerna, men de kanske också vill vinna bilar så småningom, hade inte varit helt fel...
hoppas du får en bra och skön hemresa och att det inte blir allt för jobbigt att säga hejdå till allt! Kramar!
Postat av: Anonym
Trevlig blogg! :)
Trackback
